Vi har haft ett par eftermiddagar och kvällar själva nu jag och barnen och det är svårt emellanåt att få ihop det. Emilia kräver sin uppmärksamhet och Estelle också såklart av förklarliga skäl. Tyvärr är det ju så att Emilia ofta får klara sig själv i många situationer eftersom jag inte bara kan släppa Estelle. Det går så ont i mammahjärtat att behöva "prioritera" och jag märker att hon testar mina gränser mer än nånsin just när jag är ensam med dem båda. Jag är konsekvent och får ofta ta diskussioner på grund av det, jag anser att "ok för den här gången" inte blir engångsföreteelser och grundar ett mycket större problem än att faktiskt vara bestämd och sätta tydliga gränser. Jag vill att hon lär sig att det är skillnad på vardag och helg och att man inte kan få det man vill ha jämt, hon har ätit så mycket glass den här sommaren att hon borde smälla av. Men hon har blivit en liten gottegris. Förstår henne då hon inte får godis och har fram tills nu haft väldiga begränsingar pga allergier. En ny liten värld har öppnat sig och hon kan många gånger äta det "alla andra" äter.

 

Nu är det dags att gå och lägga sig om man ska få nån sömn här hemma!