Här sitter jag och gråter ögonen ur mig. Tittar på bröstcancer-galan och mår mindre bra, är väldigt lättpåverkad och tänker på alla den här fruktansvärda sjukdom drabbar. Blev väldigt påverkad av repotaget med pappan som blev lämnad ensam med den lilla dottern, det ska inte behöva vara så!

För att få tankarna på annat kan vi ju försöka summera dagen. Vi var på babysången i morse och efteråt mötte vi upp mamma på stan. Emilia behövde sova så vi gick hem ganska snabbt och la henne medan vi åt lunch. Eftermiddagen fortsatte vi med att mata änderna, Emilia var intresserad av pippisarna medan jag hade hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Jag har lite lätt fobi för fåglar och får panik när dom kommer i flock och ställer sig kring fötterna. Mamma/mormor, det var sista gången jag följde med på nått sånt här!

På väg hem från stan ikväll regnade det lite smått och Emilia tyckte det var konstigt, hon satt hela vägen med händerna i luften och kände på dropparna, så himla söt. Trött var bara förnamnet här ikväll, när vällingen och pyjamasen var klar ställde sig Emilia och sträckte sig efter flaskan samtidigt som hon pekade på sin säng och gjorde klart för mig att hon gärna ville ligga där. Alla dom här söta sakerna hon har för sig gör mina dagar, det är magiskt att få vara hemma med lilla hjärtegrynet och se henne gro till en alldeles egen liten person.

Imorgon är en ny dag! Vi har inga planer på dagen, ska bli skönt att få sova tills kroppen själv vill gå upp (eller Emilia tycker att det är dags) har blivit lite väl mycket väckarklocka för min smak den här veckan:).