Det är två veckor sen vi blev en familj på fyra!

2014-05-01 | 20:59:20 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Idag är det två veckor sen vi äntligen fick träffa vår nya familjemedlem. Jag hade ju till en början ställt in mig på att föda tidigare den här gången så varje dag över BF var kämpig minst sagt. 10 dagar över tiden fick vi stå ut denna gång (sist 18 dagar!) men det var det såklart värt.
 
Sista magbilden, 16 april.
 
16 april hade vi tid hos barnmorskan och jag frågade lite snällt efter en hinnsvepning. Inga problem alls sa hon och körde igång. Inte det bekvämaste att gå igenom men efter två misslyckade försök tidigare så ville jag ändå ge det en chans. Tredje gången gillt, för på natten satte värkarna igång ordentligt.
 
Förlossningen i Norrköping var fullbelagd så vi fick ett rum bokat i Linköping och sen var det bara att fara dit. Vi kom dit kl 6 på morgonen och blev inskrivna direkt. Jag var öppen ca 4-5 cm vilket var något av en besvikelse. Hade varit öppen 3-4 cm i en vecka så tänkte att förlossningen skulle ta flera dygn. Jag har en tendens att överdriva och ställa in mig på det värsta, och hade räknat med att hon kanske skulle födas till kvällen som tidigast. Jag hade turen att slippa skiftbyte och hade efter inskrivningen samma barnmorska tills det var klart. Så småningom fick jag krystvärkar lite "för tidigt" som barnmorskan kallade det (var inte helt öppen) men krystningarna gick inte att stå emot så kämpade med att inte krysta "i onödan". Det är så läskigt med krystvärkar för kroppen tar i av sig självt och är helt omöjliga att hindra. När huvudet var halvt ute ville jag kasta in handduken och gå hem. Jag tror jag skrek nått om att jag ångrade mig och inte ville vara med om det här längre, usch hemska tanke, men i det skedet är man så utlämnad, blottad och har så ont att man i det närmsta vill dö. Smärtan var värre den här gången än med Emilia, eller så berodde känslan av det kanske på att jag med henne var i trans och knappt var vid medvetande, medan jag den här gången kände och var medveten om precis allt.
 
17 april kl 13.03 föddes vår andra prinsessa. Hon vägde 4410 gram och var 51 cm lång. En riktig tjockis, så himla gosig!
 
Jag ville gärna åka hem redan ett par timmar efter förlossningen. Mådde väldigt bra och just allt det där efteråt kan inte jämföras med första gången. Dock ville läkaren ha kvar oss över natten då lilltjejen hade blåsljud på hjärtat. Många nyfödda som undersöks samma dag de föds har blåsljud och det behöver därför inte vara något farligt. Hjärtat läker på de allra flesta ihop redan under första dygnet och mycket riktigt var blåsljuden borta dagen efter. En tung sten lättade från hjärtat! Vi åkte hem så fort kontrollerna var klara och som vi längtade efter Emilia!
 
Stolt syster som gärna hjälper till bara inte bebisen skriker ;)