Det är ett nytt fenomen för oss. Men det uppenbart att måndagarna är lite extra jobbiga att hämta sig ifrån för Emilia. Lite extra trotsigt på väg hem, lite extra mycket som ska pillas på, lite extra tröttigt osv... Och herregud vilket liv det blir när någon säger ifrån och faktiskt sätter ner foten. Emilia ville just idag göra ALLT på sitt sätt och har inte varit nådig med ljudet om nu mamman försökt visat att det faktiskt är hon som bestämmer!

Väl hemma från dagis har det gråtits för att hon inte fick tvätta händerna hela tiden, för att snyta näsan, fel penna att skriva med.... Jag kan fortsätta i evigheter. Nu har vi dock försökt varva ner och jag hoppas bara det är den här chocken att komma till dagis efter många dagar hemma som gjort det här med mitt barn:) Vi är inte vana vid så mycket trots i vanliga fall så håller tummarna.

Just nu längtar jag efter en kväll av tystnad och bara slippa allt vad krav innebär.