Efter en vaken natt sov vi till nio, Emilia började dock gråta när jag kom in och väckte henne. Inget bra tecken kände jag direkt! Hon ville inte äta upp hela frukosten heller och då vet vi ju verkligen att nått inte är som det ska, mitt lilla matvrak om annars äter ALLT! Tårarna har rullat ner för kinderna non stop och hon har spänt sig som att hon har ont nånstans:( Varmt som en kammin har hon varit om hela kroppen, men efter lite alvedon slocknade hon skönt i sängen igen. Jag hoppas det här är nått som går över snabbt och att lilla skruttan slipper må dåligt. Det gör så ont i mig att se henne så klen.

Jag passar på att vila lite i soffan medan hon sover så får vi se hur den här dagen tar sig!