...och jag är inte taggad för morgondagen what so ever. Vi har inte hunnit fixa med nått och Christian är sjuk och allt känns kaos. Brukar ju dock lösa sig rätt bra ändå men känns lite jobbigt att vi inte alls vet vad vi kommer göra imorgon. Mycket hänger på hur sjuklingen mår. Jag känner mest att ledigheten är efterlängtad och välbehövlig för alla.

Jobbar kväll som sagt, och redan har halva passet passerat så jag ska nog klara av resten galant. Lite segt innan jag kom iväg tidigare bara, Emilia skulle ha midsommarfirande på dagis idag så fröknarna ville att hon skulle komma tidigare. Självklart fick hon göra det men det resulterade ju i en rastlös mamma som bara gått hemma och trampat alldeles själv och jag har saknat lilla skruttungen så det gör ont! Ska smyga mig in till henne sen ikväll och klappa på hennes varma kind och bara berätta hur fin hon är:)

Det är så svårt att berätta för någon utan barn hur mycket kärlek man faktiskt kan känna till en sån lite varelse, och jag känner hur töntig jag låter emellanåt med "Emilia hit och Emilia dit" men hon är ALLT för mig och kärleken jag känner kan verkligen inte beskrivas med ord. Längtan efter en "egenstund" är ibland enorm och den där tiden man faktiskt får för sig själv behövs, men det faktum att man saknar ihjäl sig efter sitt hjärta under tiden är otroligt sann. Summan av kardemumman = Ä.L.S.K.A.D.E lilla skatt <3

Det blev lite blandat här nu kände jag men så får det vara, behovet jag har att skriva av mig är mättat för en stund i alla fall... Nu ska jag äta min matlåda!