Nu är mammablogg-tjafset igång igen, men måste skriva av mig. Och mammarollen är ju trots allt den största delen av mitt liv så jag tar risken att verka tråkig... Här är ju som sagt middagsnapen ett minne blott, eller? Hon vill INTE sova middag, men det är så uppenbart att hon egentligen behöver det. När kvällen och nattning kommer är övertröttheten här och allt är på ända kan man säga. Det är lite moment 22 över det hela. Hon somnade för kvällen för nån timme sedan och enligt mig är det alldeles för sent. Men jag har inte mage att se de där tårarna och höra gråten, det gör för ont i mammahjärtat. Tror och hoppas att det är en fas som behöver gås igenom och att det här endast är en övergång. Snart är dagis och jobb igång igen och då måste sömnen fungera om vi ska må bra...

Imorgon väntar en lång dag med mycket att göra, så håller tummarna för en god natts sömn!

Mitt hjärta smälter varje gång jag ser min dotter, och ikväll efter tårar och gråt ville hon sitta med mig i soffan och hålla handen. En liten knubbig mini-hand som passar så perfekt i min <3