Idag har jag känt mig lite nere, inte känslomässigt men kroppen har liksom levt sitt eget liv. Eller rättare sagt inte levt speciellt mycket alls. Efter badet var jag helt utpumpad på krafter och Emilia, som annars sover 2-3 timmar efter att ha badat sov knappt en timme och ville inte vila mer. Så full fart har det varit för när man har barn gäller det att orka oavsett hur man mår:).

Jag piggnade till när Sara och Iris tittade förbi. Lilla skrutt-Iris har blivit stora tjejen och blev alldeles exalterad av Emilia emellanåt, dom kommer nog kunna ha kul tillsammans när dom båda är större, Emilia är såklart mest intresserad av att peta i ögonen och klämma hårt just nu.

Under kvällen har det varit tårar och skratt om vartannat och det märks så väl när Emilia inte är ordentligt utvilad. Benen viker sig allt för lätt och plötsligt står man på näsan. Så det har varit ett kämpande för att åtminstone orka vara vaken till strax efter 18. Nu sovs det dock gott och jag hoppas förstås att natten blir lugn. Jag har en alldeles egen kväll för Christian jobbar och står i, och nu kryper jag upp i soffan och tar kväll.

En busig unge bakom gardinen i Turkiet.