Halv fem imorse hörde jag en ledsen tjej i sitt rum. Antagligen var det hungern som talade för efter en flaska välling somnade hon gott igen. Det medförde såklart att hon var segväckt när vi sen skulle iväg på babysången. Men vi klädde oss och gick ut i kylan, för kallt som satan var det! Sista biten var inte alls nått kul tyckte lillan och tårarna fortsatte spruta en bra stund efter att vi kommit fram. Skruttan var alldeles röd och kall om händerna, och gissa om mammahjärtat värkte och jag hade dåligt samvete. Efter en stund i värmen var det glömt och hon var på sitt vanliga humör:).

Mamma fick sig ett besök efter sången och jag fick lite lunch i magen, tack! Sen promenerade vi tillsammans mot stan, vi gick hem och mamma till jobbet. Emilia somnade sista biten och var betydligt varmare om händerna när vi kom hem, tack snälla Alice för vantlånet<3.

Jag älskar såna här höstdagar, det får gärna vara kallt men om solen lyser kan jag inte göra annat än njuta. Att dessutom få spendera hela mina dagar med mig skatt är helt ovärderligt och skulle göra allt för att få vara hemma lite till, men snart smäller det:(.