Nu har jag äntligen dragit på mig mjukiskläderna och krypit upp i soffan. Dagen har varit stress från morgon till kväll, självklart med en massa roliga saker också men ändå den där klumpen i magen hela tiden för att man vet att man har saker att göra.

Vi kom hem från Adams kalas för en liten stund sen och det var inga tvivel om att lilla hjärtat var trött när hon slurkade i sig vällingen, ögonen gick i kors och hon kämpade för att hinna äta upp allt:). Hon har dessutom trotsat sömnen under dagen och inte sovit en enda gång. Så på slutet var det lite gnälligt och hon visste nog varken in eller ut.

Strax bilder!