Kaos är nog den bästa beskrivningen av den här dagen. Jag har gjort tappra försök att packa ihop det sista inför flytten, men det var inte lätt. Emilia har inte varit sig själv, hon har gråtit och skrikit på mig hela dagen. Så jag har gått omkring med henne i famnen hela tiden känns det som. Till slut var jag nära ett sammanbrott, så jag ringde och grät lite för Christian och sen kändes det lite bättre. Det blev absolut inte bättre när vi landade på nya stället, det var precis samma visa här:(. Och jag har tyckt att hon har pillat sig ovanligt mycket i munnen och såklart misstänker man ju tänder. Men för nån halvtimme sen när jag var inne i sovrummet och packade upp hörde jag hur roslig Emilia var. Heltäppt i näsan och hon fick nog lite panik när hon inte kunde andas. Så nu ligger hon på mitt bröst i soffan och sover, det var det enda som funkade. Och andningen låter bra... Såhär har hon inte legat sen hon var alldeles ny, knappt ens då förresten... Mysigt! Nu sitter jag som sagt fast här och grabbarna hämtar sista lasset på gamla stället. Konstigt det kommer kännas att sova nån helt annanstans idag. Men så är det ju alltid. Det blir ingen myskväll, det här tog mycket längre tid än jag trodde. Som tur är, är det en annan dag imorgon, då tar vi nya tag och det jobbiga kommer förhoppningsvis vara som bortblåst. Jag hoppas få något så när ordning här då också så vi kan trivas. Godnatt!