Vi är ganska nyss hemkomna från en promenad. Vi har hunnit äta lite lunch också och nu busar mitt lilla frö omkring här. Gåvagnen är såå kul, och böckerna som ligger i för att dämpa tipprisken, är om möjligt ännu roligare. Så fort jag tittar på henne skrattar hon. Jag fick dessuom en puss förut, eller puss på Emilias eget vis, men jag tolkar det som en puss:). Så det känns som att hon är lycklig.

Emilia klättra upp och ställer sig mot allt, men är väldigt reserverad när det kommer till att sätta sig ner igen. Hon står länge och hukar sig och väntar på att nån/nått ska ta emot lilla rumpan. När hon var riktigt liten, hade jag sån ångest för varje dag hon blev större, men nu blir jag så lycklig för varje framsteg hon gör och allt hon klarar av på egen hand. Mitt lilla troll börjar bli riktigt stor, snart nio månader.




Nu är det dags för eftermiddagsnap här, så hörs senare.