...medan emilia sover. Det är underbart varmt här och solen bränner och jag äter jobdgubbar med mjölk.
 
Nyfiken i en strut som jag är (ärftligt har jag hört) så fick jag syn på grannarna i huset mitt emot oss häromdagen. Eller rättare sagt kvinnan i familjen, hon stog och vankade med stor gravidmage och såg ut att ha det riktigt jobbigt, (sånt där man känner igen om man gått igenom det själv). Nu när jag satt här såg jag den lilla familjen, antagligen komma hem från BB, med en pyttebebis på armen, en massa packning och sjukhusbandet kvar:). Jag kunder inte hjälpa att få tårar i ögonen... och jag känner dom inte ens.

Nu hör jag nån som ropar mamma!