Trodde inte man kunde känna sån kärlek, det är så underbart. Nu börjar man se personligheten litegrann också och det är så kul. Känns som jag känner henne och har gjort hela livet:) Nyss låg hon och sparkade med benen och gnällde och skrek om vartannat men efter några strykningar över pannan somnade hon, mammas lilla tjej. Då blir jag så varm i hjärtat, att jag kan lugna henne på det sättet känns så skönt. Hon är så trygg här.

Hon är så oskyldig där hon ligger, hon har inga onda avsikter med någonting, det är så ofattbart att det funnits ett liv utan henne. Hon är verkligen kärleken personifierad.

Tänk när hon blir stor nog att klara sig själv, jag kommer ha så svårt att släppa taget. Hon kommer ju alltid va vår lilla bebis. Christian kommer nog ha det ännu svårare, tänk att låta sin dotter gå på krogen första gången, haha. Som tur är har vi några år på oss att förhoppningsvis vänja oss vid tanken...

Kan inte lukta nog på den underbara lilla varelse här brevid, du är den finaste på jorden och mamma och pappa ska finnas här föralltid.