Det var över mina förväntningar på Öppna förskolan, många trevliga mammor. Christian var enda pappan, men jag tyckte det var mysigt att han följde med. Emilia var som vanligt en liten ängel, medans dom andra barnen skrek och gnällde låg Emilia så snällt i famnen och tittade sig omkring och skrattade lite då och då. Det pratades mycket om sömnlösa nätter och att dagarna inte handlade om annat än bebis, bebis, bebis. Och där satt vi med Emilia som knappt gör något väsen av sig. Vi gör ju samma saker som tidigare, bara att hon är med nu istället. Och nån mamma hade en bebis med kolik, stackars henne verkligen, bebisen skrek nästan hela tiden när vi var där och man kände frustrationen i den stackars mamman. Och som vanligt blev ju håret ett samtalsämne, vår lilla trollunge! Dit kommer vi gå fler gånger...

Sen var det ju dags för vägning och mätning  på BVC igen. 5500g väger hon och 61,5cm lång är nu vår lilla Emilia. Kan ju inte bli annat än stolt över allt beröm hon får. Doktorn såg att hon lyfter huvudet bra när hon ligger på mage och att hon nu börjar göra försök till vändningar.

Sen är det ju det här med utslagen Emilia haft till och från... Det har ju blivit i princip bra nu när jag varken äter mjölkprodukter eller fisk, så vi ska börja med fisk igen och se hur hon reagerar. Det är så tråkigt att inte kunna äta vad som helst... men jag hoppas det här är något övergående. Om två veckor ska vi ju på läkarbesök med henne så får se då vad dom säger. Hon är ju tyvärr för liten för pricktest så vet inte vad läkaren ska kunna göra mer än att be oss köra uteslutningsmetoden som nu, men vi hoppas på det bästa!

Ikväll jobbar Christian igen så det blir jag och Emilia som hänger här hemma. Nu ligger Prinsessungen och myser här brevid och jag tror minsann att hennes stora blå slocknar snart.