Just för tillfället är det tyst här hemma. Emilia sover som en stock och den lilla somande precis (håller tummarna). Hon somnar som en stock i famnen men när man närmar sig sängen för att lägga ner henne är det som att hon känner det på sig. Hon är fortfarande en riktig kelgris och ska helst vara nära hela tiden. Lite bättre har det dock blivit och korta stunder dagtid kan det gå an att ligga i babygymmet eller liknande. Skönt att slippa gå och bära, det är tungt att bära på nästan 6-kilo. Nätterna ska jag inte klaga på, hon vaknar självmant för mat 2-3 gånger och det känns helt ok.

 

Idag är det åtta veckor sen Estelle föddes och jag är så förvånad över hur snabbt utvecklingen går. Hon skrattar och "snackar" mycket nu, det är fantastiskt gulligt att höra när hon försöker med sina små ljud. Igår rullade hon från rygg över på ena sidan, hon kom inte riktigt runt på mage men lade sig ändå på sidan helt själv. Stark som en oxe är hon och har man henne i knät i halvt sittande position reser hon sig med nacke och rygg.

 

För egen del känner jag mig så gott som återställd efter graviditet och förlossning, men inväntar efterkontrollen om ett par veckor innan jag ger mig på gymmet. Det får duga med promenader och lite styrketräning hemma.

 

Jag älskar bebistiden som jag nämnt tidigare och skulle gärna sakta ner lite nu. Jag vet att hon snart är en rultande liten krabat som kryper och går men vill få njuta ett litet tag till av den här första tiden.

 

Nu ska jag förbereda lite gotte och sen tittar vi på VM-invigningen tills jag förmodligen däckar av trötthet i soffan.

 

Imorgon är det fredag igen och då är ju pappan ledig, bästa dagen på veckan helt klart!