...när jag ser hur bra Emilia mår och hur duktig hon är på att roa och underhålla sig själv. Glädjen vet inga gränser när hon leker med sin lilla docka, som för övrigt och i mitt tycke inte ser mycket ut för världen:). Det är skönt att hon redan från början kunnat roa sig så bra på egen hand. Jag älskar att leka, busa, jagas med henne men ibland är det underbart att bara få studera. Jag kan sitta och skrattat och le för mig själv för jag tycker hon är bäst.

Vi har varit hemifrån större delen av dagen. Vi blev hembjudna på lunch hos svärmor och Adam, och sen gick vi alla ner till stan och spanade i affärer. Emilia och jag fortsatte när dom andra tröttnade och gick hem, och då ringde Anneli väldigt passande. Så under tiden som Alice farfar var på massage fördrev dom tiden med oss:), det var länge sen vi träffades!

Några saker fick vi med oss hem också!