Det är otroligt att man kan längta så efter någon man aldrig träffat, ännu konstigare att man kan va helt förälskad och uppslukad av en människa man aldrig sett. Vi är så nyfikna på vem du är därinne i mammas mage, vi kan inte vänta på att få lära känna dig!

Vi är så förväntansfulla och försöker föreställa oss hur det lilla pyret ser ut. Tror minsann det är en liten tjockis som bor därinne i alla fall. Vad har den lill* för hår- och ögonfärg? Vem är h*n lik? Det är omöjligt att föreställa sig hur det kommer kännas när vi äntligen har bebis här hos oss, men kan tänka mig att det är underbarare än man tror. Tänk att vi har en alldelles egen liten myspys här vilken dag som helst...

Inatt trodde jag att något kanske var på gång, hade fruktansvärd "mensvärk" i ryggslutet och magen, men när det var dags att gå upp hade det släppt! Jag känner på mig att förlossningen kommer få sättas igång när jag gått en sisådär två-tre veckor över tiden. Ska till min vanliga barnmorskan imorgon så vi får se vad hon säger då. Vill inte gå över tiden mer, även om jag varit beredd på detta hela tiden så är det jobbigare och mer frustrerande än man kan ana innan det väl blir så. Dels är det fysiskt jobbigt för kroppen blir mörare och jag blir tröttare och tröttare för varje dag, dels tar det på psyket att bara gå och vänta. Men snart så!

Bild av Anne Geddes