För att funka som människa och partner behövs det definitivt, och inte minst nu... Jag trodde mina värsta humörsvängningar hade avtagit men den senaste veckan vet jag inte vad det har varit med mig. Jag är hur energisk och uppåt som helst ena sekunden och kan verkligen inte sitta still, för att sen få psykbryt på Christian för nått som är hur larvigt som helst (oftast avslutas det med lite tårar där också och stackaren får trösta utan att ens veta vad det är frågan om). Ibland kan jag sitta och bara glo och tänka massa jobbiga tankar och ibland vill jag bara krypa ur min egen kropp för en stund... tills jag inser att det faktiskt inte går och då blir jag ännu mer frustrerad och även det brukar sluta i utbrott på nått/någon och sen lite tårar på det. Jag får så dåligt samvete, för hur ska han kunna veta vilket humör jag är på? Han får ta som mycket obefogad skit mitt älskade hjärta! Men jag hoppas han förstår att det är tillfälligt. 

Och jag märker, som nu när han jobbar, att jag får tid för mig själv att bara rensa ut och ladda om, ta hand om mig själv helt enkelt och det är nog skönt för honom att "slippa" mig också en stund... Samtidigt som jag håller på att sakna ihjäl mig efter honom så fort vi är i från varandra:) Det gäller att hitta balansen.

Precis tvättat bort en ansiktsmask, så nu känner jag mig ganska harmonisk och avslappnad, får se hur länge det varar, haha!

Dagen har spenderats hemma, och har inte varit med om några större ansträngningar. Lagat lite mat och vikit ren tvätt är väl det närmsta man kan kalla sysslor.

Imorgon är det besök hos barnmorskan igen, får se vad hon säger den här gången, troligtvis att allt är bra och att det inte är någon mening att stressa igång förlossningen än. Vi ska ju även boka in en tid för besök på förlossningen, det är då vi får besked om när en igångsättning blir aktuell. Sist vi va hos BM sa hon att dom brukar rekommendera att man tar med sig sina saker (BB-väskan) till besöket på förlossningen för ibland kör dom igång direkt. Åh jag blir nervös när jag tänker på det, tänk att det kan vara sista gången vi lämnar hemmet som två då! Men ska försöka att inte gå händelserna i förväg, en sak i taget Elin!