Tänkte ge mig på en liten uppdatering här igen, har varit mycket sjukdom härhemma på sistone så prio har varit andra saker. Nu senast har Emilia haft nån basilusk i ögonen, det bara blommade upp från ingenstans och härom natten vaknade hon med igenklibbade ögon, stackarn. Kan också varit någon allergisk reaktion i och med att det gick över så fort, ett par dagar och nu är det helt borta. Vet inte om ögoninflammation kan hålla i sig så kort? Strunt samma vad det var, huvudsaken är att hon mår bra.

 

Själv tjockar jag på mig för varje dag som går känns det som. Tills för nån vecka sen tänkte jag att magen nog inte blir riktigt lika stor denna gång, dels för att det inte känns så och dels för att fundusmåttet är mindre än i motsvarande vecka med Emilia. Men nu känns det som att magen växer för varje dag och det är riktigt tungt att göra vissa saker som man är så van vid att kunna göra utan hinder. Alltså bara att böja sig ner och ta på strumpor eller hjälpa Emilia med skor är ett riktigt jobb. Inte många veckor kvar nu ♥

 

Påbörjar vecka 37 idag och jag tänker ofta tillbaka på första månaderna när jag mådde så dåligt att jag inte visste vad jag hette vissa dagar. Tänk att det faktiskt gick över fast jag i den stunden tänkte att jag skulle må så för alltid. Det är inte alla förunnade att gå igenom en graviditet och att dessutom få möjligheten att ge liv till två små hjärtan är något jag inte tar för givet. Jag är så lycklig att jag stog ut, för hur hemskt det än låter fanns det många stunder jag tänkte att jag inte skulle klara av en enda dag till och att det omöjligt kunde vara värt det. Nu vet jag att det är värt precis allt även om vi nog är rätt "klara" efter den här gången.

 

Nått annat som jag tänker på är att jag inte alls är lika hungrig den här graviditeten, får snarare sug efter nått specifikt då och då men med Emilia i magen åt jag verkligen som en häst. Att det kan vara så olika...