Jag är så kär i bebistiden och blir helt tokig av allt som har med bebislukt och bebissnusande att göra. Älskar att bara sitta och titta på vårt lilla underverk och få gensvar i form av leenden när man pratar med henne. Om man kunde pausa tiden så skulle NU vara perfekt.

 

Dagarna sveper förbi och veckorna går så fort. De dagar Emilia är på dagis försvinner utan att jag hinner med. Den här bebistiden är alldeles för fin för att bara stressa förbi, jag försöker njuta av varje dag och mycket annat får vänta. Det är nog oundvikligt att andra barnet bara hänger med pga alla andra bestyr runt omkring, men jag försöker som sagt få ut så mycket av ensamtiden med henne när jag har chansen. Att se Emilia titta på Estelle och prata med henne är det finaste jag sett. Hur Estelle lyser upp och redan nu känner igen oss är helt otroligt.

 

Dagarna går fort som tusan, men vi försöker få tiden att räcka till. En morgonpromenad brukar vi starta med och sedan är det ett par timmar kvar tills storasyster ska hämtas på dagis. De dagar hon är ledig hänger vi mest i parken, det gäller att aktivera :) Just nu känns mammalivet som det enda viktiga, även om det såklart är jobbigt ibland och tar mycket på krafterna.

 

Känns ändå som vi fått rätt bra rutin på saker och ting. Bebis ska ha mat ca var tredje timme, däremellan sovs det fortfarande mest men ett par timmar vakentid här och där blir allt vanligare. Nätterna rullar på och det blir i regel mat ett par gånger per natt, ser dock fram emot tiden när jag kommer få sova nätterna igenom. Eftermiddagarna är då tröttheten gör sig påmind och kvällarna blir rätt tidig härhemma. Timmarna rullar och det är oavbruten sysselsättning tills man slår ihop på kvällen. Jag vet inte när jag orkade sitta uppe och se på tv på kvällen till exempel...

 

Nu är det matdags här och lillan behöver mig ♥