Idag är Estelle tre månader. Jag tycker den här tiden är helt fantastisk, tror det kan vara en mammagrej att älska och njuta såhär just första spädbarnstiden, medan pappan kanske främst ser det som en startsträcka inför de stora framstegen som att lära sig krypa, gå, prata osv. Eftersom jag helt naturligt spenderar mest tid med Estelle blir ju bandet mellan oss speciellt. Kanske också för att graviditeten inte var helt lätt och mycket oro försvann så fort jag fick se hennes fina ansikte. Längtan efter henne var enorm, mycket på grund av att jag, som vanligt, gick över tiden rejält men också på grund av missfallet jag hade mellan Emilia och henne. Trots sömnbrist och en allmänt suddig hjärna just nu är det här det bästa jag vet. Emilia tar så fin hand om sin syster och älskar henne över allt annat, de är så fina tillsammans ♥

 

Dagtid är lilltjejen mest vaken, om hon sover en timme i följd är det en riktig succe, i bästa fall hinner jag fixa och dona lite hemma. Annars är det mest uppassning som gäller och hon är en riktig liten klängapa fortfarande. Väldigt mysigt dock eftersom vi inte fick uppleva det där goset med Emilia när hon var liten, hon fick panik om man ville krama och gosa för mycket.

 

Estelle lyser upp när hon ser eller hör sin syster och den kärleken är det finaste jag varit med om. Emilia likaså, hon vill så gärna vara med och uppleva allt, hon blir förkrossad när lillasyster är ledsen och gör allt för att försöka trösta. Viktigt dock att hon fortfarande är rätt liten och inte blir överröst med någon form av ansvar, jag vill bara att de ska få en fin relation.

 

Hon är väldigt stabil och sitter faktiskt rätt bra i bumbon nu, korta stunder givetvis eftersom ryggen fortfarande är skör. Igår började hon "prata" på ett helt nytt sätt, mer som att hon ropar. Hur gulligt som helst att höra och Emilia skrattar så hon kiknar när hon hör det. Det mesta åker in i munnen, hon greppar väldigt bra och plockar gärna med leksaker vi fäster i babysitter till exempel. Fingrarna är givetvis också smaskiga.