Firar in vecka 33 med att skriva några rader här. Är inte jätteproduktiv på nått sätt just nu känner jag och därför har jag allt som oftast ingen lust att skriva heller tyvärr.

 

I vilket fall som helst så har vi påbörjat vecka 33 idag och jag räknar ner veckorna för nu är jag verkligen i det här trött-på-att-vara-gravid-stadiet. Det värker och klämmer och är mer påfrestande än graviditeten med Emilia. Stackars lilla familj härhemma som får stå ut med mig ♥

 

Emilia är glad för det mesta och har nu upptäckt att bebisen i magen rör sig väldigt mycket. Det är med lite skräckblandad förtjusning hon klappar och lägger handen på magen för att få känna på lillasyster. Mitt hjärta brister av kärlek när hon gör alla de där gulliga gesterna och jag bara längtar efter att få se dem tillsammans. Våra små gryn.

 

Det här med att fått uppleva två graviditeter. Klart jag hade hört innan att de kan skilja sig åt som natt och dag men inte trodde jag att det skulle vara så här. Ingen är lyckligare än jag att ha fått chansen att bära på två barn så missförstå mig inte. Men onda sammandragningar sen vecka 14 var inget jag hade räknat med och de eskalerar för varje vecka. Jag försöker dock se det som en förberedelse och att när det väl är dags att komma ut så kommer allt gå fort! Vi är minst sagt redo för dig lilla vän...

 

Det var inte alls meningen att det här skulle bli ett negativt inlägg. Så för att klargöra är jag så glad för vad som väntar och jag njuter av det lilla livet i magen mellan krämporna, det är en sak som är säker. Skulle inte byta detta mot nått annat i världen.

 

♥ Älskar den här bilden, den säger allt ♥