Vi kunde inte slita oss från the Killing och har varit uppe alldeles för länge för vårt eget bästa. Dessutom fick vi besök av lilltösen som kom upp och var förtvivlad över blöta pyjamasbyxor:( Ny blöja, ny pyjamas och torrbäddad säng är fixat och jag vågar nog säga att hon somnat om. Sitter kvar inne hos henne tills jag är helt säker dock för jag vill inte att hon ska vakna när jag smiter.

Har tittat på min skatt och förundras över varför vissa är lyckligt lottade och andra inte. Varför är livet så orättvist? Jag har gråtit tårar av lycka över allt fint jag har men även sorgsna tårar för andra som inte är lika turliga. Livet vi lever är till låns, det vet vi men att det i vissa fall tar slut alldeles för tidigt är obegripligt. Glöm inte att ta tillvara på det just DU har <3