Känner mig som en riktig pensionär som tittar på morgontv till frukosten. När har man tid med det i normala fall liksom? En skön start på dagen i alla fall och jag passar på medan jag kan. Inatt har Emilia vaknat och gråtit hjärtskärande, känner mig så maktlös när tårarna rinner och det inte finns mycket till tröst. Mardröm kanske? Som regel vaknar hon ju även på fel sida efter en orolig natt, och likaså den här morgonen. Hoppas dagen blir bättre för mitt lilla hjärta <3