Här hemma är det skrikfest och vi försöker med möjliga medel att få E att sova, eller åtminstone inse att det INTE är tid för lek och att vara uppe. Det går sådär...

Hur ont det än gör i mig att höra gråten så går det ju inte att plocka upp henne så fort hon vill ha sin vilja igenom. Frustrerande är ordet. Det här är ett återkommande problem, och även om hon sovit relativt bra nattetid nu senaste dagarna ska vi nog plocka bort sovningen på dagis.

(Update: innan jag hann publicera det här hoppade Emilia ur sängen och kom traskande ut till oss...)

FORTSÄTTNING FÖLJER!