Min kropp strejkar som vanligt men jag försöker hålla modet uppe och inte gräva ner mig. Det är inte lätt att aldrig må helt bra, det påverkar mig så mycket och jag går omkring som en tickande bomb hela tiden, ibland tryter tålamodet och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Addera en trotsig tjej på det här och vi har kaos. Missförstå mig inte, min dotter är det mest underbara och kärleksfulla jag har och skulle aldrig för något välja bort det. Men när man i grund och botten inte mår bra alls så blir alla extra ansträngningar så mycket jobbigare. Just nu är C också sjuk och det är inte det lättaste att få det att fungera.

Jag hade sett fram emot en mysig fredagkväll men jag ska ta det lugnt och bara ladda inför jobbhelgen. Det suger nått fruktansvärt i godistarmen också, men det är som det brukar innan begäret gett sig, nu är vi snart en vecka utan socker igen och kämpar på:) Fy, jag känner mig nästan hemsk som gnäller trots det fina jag har i livet, men det går inte att förstå hur det är att alltid ha ont, känna sig nere och inte orka... Hoppas på framtiden och att man snart får vara pigg och kry!