Godmorgon söndag! November måste vara den tråkigaste månaden, jag kan tycka hösten är mysig men nu blir det fasen inte ljust nångång på dagen. Grått och trist och kallt. Nej, nu längtar jag tills snön kommer och lyser upp lite.

Igår kändes allt så sorgset och jag vet inte hur många tårar som föll. Tänkte extra mycket på min fina mormor och vi gjorde ett besök på kyrkogården för att tända ljus. Många tänkte som oss så det var fullt av fina ljus som brann i mörkret. Emilia gjorde en gest som inte kan få mig att tro annat än att min mormor finns nånstans och
vakar över oss. Det kändes lite läskigt men samtidigt så otroligt fint. Det gör bara så ont i mig att hon aldrig hann träffa Emilia eller nått av sina andra barnbarn.


Kajsa följde med oss hem och lekte med Emilia en stund innan det var sovdags. Busungen var riktigt trött efter en heldag hos mamma och pappa och det var mycket som inte gjorde henne nöjd. Men jag hoppas det var sömn hon behövde och att dagen idag blir mysig. Tror hon kan behöva en lugn dag utan att fara och flänga så vi tar det lugnt.