När vi dök upp på dagis satt Emilia ensam kvar och åt tillsammans med fröken, mitt lilla matvrak! En smaskig leverpastejmacka blev det till mellis och den slank ner precis som allt annat. Jag har dock fortfarande huvudvärk, lock för öronen, ont i bihålorna och mår inget vidare. Så får jag bestämma blir det en chill eftermiddag med lugna aktiviteter. Just nu kämpas det för fullt med ett litet russinpaket och jag passar på att uppdatera mig här.

Idag sa fröken att vi förmodligen får sällskap av en pigg liten tjej ikväll eftersom hon sovit så lång middag. Vad hon kanske inte visste var väl att 1,5 timme inte är en lång nap i vår värld. Och ganska väntat gäspade Emilia stort så fort hon spändes fast i bilen, och jag märker att hon är lite halvtrött nu också. Idag har dom dessutom varit ute och lekt och det tar nog inte minst på krafterna.

Nu är vi inne i en sån där vakna-på-natten-period. Känns jobbigt att veta att hon inte sover ordentligt och jobbigt för mig att inte få en sammanhängande nattsömn... Det var väl i och för sig väntat att det skulle komma, med en himla massa nya intryck att bearbeta. Det finns inte många andra sätt för dom små liven att uttrycka sina känslor och sin frustration i annat än gråt eller skrik så jag får härda ut. Det är ju trots allt ganska mysigt att kramas lite med snuttan på nätterna när jag vet att det inte finns nått annat om hjälper:)