(Känsliga läsare behöver inte läsa)

Emilia är kräksjuk! Usch och fy, det här har jag bävat för men har väl nånstans insett att det är nästintill oundvikligt pga alla dagisbaciller... Mitt lilla hjärta får inte vara sjuk ju. Nu är det inte mycket att göra åt utan bara tänka att det faktiskt går över (förhoppningsvis väldigt snart). Hon är ynklig och lite gnälligare än vanligt men vi har ändå lyckats läsa några böcker och skrattat ikapp åt konstigheterna hon har för sig. Nu sover hon och jag tror hon behöver det för att vakna och må lite bättre senare. Endast vätskeersättning sålänge hon kräks var ordinationen från sjukvårdsupplysningen så det kör vi på. Dock är det svårt att få i henne några större mängder så vi kör teskedsvis, och efter ett par skedar skakar hon på huvudet och säger ne-ej. Men bättre än inget alls känner jag!

Bästa!

Jag har en sån fruktansvärd skräck för magsjuka och handspriten är med mig vart jag än går för att undvika att drabbas. Det är tur det finns desinfektionsmedel så att vi förhoppningsvis minska smittspridningen, vad gör man om hela familjen blir sjuk? Det skulle vara hemskt...

Med andra ord är det VAB som gäller idag så får vi se hur det här utvecklar sig, imorgon har vi spa efter jobbet och det vill jag inte missa. Så jag spritar och tvättar händerna konstant för att inte åka på det här jag också. Jag hann äta en halv macka innan Emilia var igång förut och jag kände väl kanske inte nått jättsug på mat efter det. Men nu börjar hungern komma tillbaka så ska äta lite frukost.