Gick och la mig tidigt igår i hopp om att vakna något mer utvilad än vanligt, men jag får nog inse att jag är en riktig morgontröttis utan hopp:)

Vi traskade till dagis vid sju och Emilia ville himla gärna stanna och prata med änderna, vilket vi inte riktigt hade tid med kände jag. I protest kastade hon sin lilla hund i en vattenpöl! Sötaste lilla ungen min. Lycklig som vanligt var hon ialla fall när vi ramlade in på dagis och fröken sa att alla barnen står som hökar i köket och väntar på frukosten den tiden och jag tror inte Emilia är sen att haka på.

Fördelen med att behöva gå upp i ottan är att jag slutar tidigt, det känns så härligt att både få lämna och hämta Emilia på dagis. Igår hann jag träffa henne ett par timmar på morgonen men eftersom jag gick till gymmet efter jobbet sov hon gott när jag kom hem.

Nu ska jag börja jobba...