Det var länge sen jag nattbloggade men nu tar jag tillfället i akt. Har ju inget bättre för mig så att säga... Emilia sover fortfarande inte utan gråter hysteriskt så fort vi lägger henne i sängen. Går hur bra som helst att ligga i soffan och bli klappad på kinden men att sova var visst för mycket begärt. Jag är död kan jag tala om och turerna upp och ner ur sängen har varit många, nu ligger hon återigen på plats och hur hemskt det än låter så hoppas jag hon tröttar ut sig själv. Det här med att sova mellan oss har aldrig fungerat (tack och lov faktiskt) så det är ett skämt att tro hon ska somna där nu heller, det ska bara busas och berättas om alla ansiktets delar "äsan" säger hon och kniper åt så hårt hon kan om näsan när man minst anar det och när man tror hon fått lite ro och äntligen somnat så har man snart ett finger i ögat och hon berättar vad det är hon känner. Hur kul som helst men INTE mitt i natten! Jag är bitter och riktigt trött och är inte van vid sånt här, därav frustrationen. Jag ligger på soffan för att slippa väcka C som ska upp och jobba tidigt. Nu har det varit knäpptyst inifrån busungens rum ett par min, undrar om jag vågar mig på att krypa ner i sängen och SOVA?