Vi sov till 7 ungefär, med en paus för välling klockan 6. Visst skulle det vara skönt att få sova lite längre nån dag men min lilla solstråle får mig att vilja vara vaken varje sekund!

Emilia har blivit så säker på att gå, hon har ju såklart stöd men det finns inga tendenser till tvekan sålänge hon har nått att hålla i. Hon far fram och tillbaka mellan möblerna och är lycklig över sin nyfunna egenskap... Hon står dessutom mer och mer helt utan stöd, som nyss när hon stog och höll sig i gåvagnen och bytte grepp bara sådär genom att helt släppa taget med båda händerna:). Hon har även upptäckt att rörliga möbler är en bra grej att använda sig av om man vill framåt ooch gåvagnen står olämpligt till, pallen i köket, fotpuffen och matstolen är bra att skjuta framför sig när har ett mål i sikte...

Idag blir ingen aktiv dag känner jag redan nu, jag är genomförkyld och skulle just nu bara vilja krypa ner i sängen och gosa med lillan, men hon är av annan åsikt, så jag får vara uppe och njuta av hennes bravader istället:).